Posts filed under 'Bolívar'
Lokalval i Colombia
Det är inte så vanligt att man interesserar sig för lokalval i andra länder, och särskilt inte om det gäller länder på andra kontinenter. Men det finns all anledning att ta lokalvalen i Colombia på allvar – de betyder mycket mer än att det blir lite ändringar i den lokala politiska makten i vissa kommuner.
Colombia är sedan 40 år ett land i delvist tillstånd av inbördeskrig. Konfliktbilden är komplicerad. De viktigaste synliga aktörerna är dessa:
- Regeringen med president Uribe, en konservativ, ekonomiskt liberal och mycket USA-vänlig regering. Den representerar majoriteten af den traditionella politiska eliten och dennas partier.
- Den demokratiska oppositionen, särskilt Polo Democratico Alternativo, och många mindre och lokala rörelser som försöker göra upp med den utbredda korruptionen i landets administration och politik.
- Den odemokratiska oppositionen – traditionella politiker och partier som ofta samarbetar med paramilitära eller andra kriminella grupper.
- Militär, säkerhetspolis, “vanlig” polis av olika slag – dvs Colombias väpnade styrkor.
- Paramilitära grupper som med maffiametoder, hot, misshandel, avrättningar och massakrer försöker att utpressa både företag, politiker, myndigheter, och enskilda personer till att inrätta sig efter deras order.
- Guerillan, FARC och den betydligt mindre ELN – som med vapenmakt, kidnappningar och hot kontrollerar stora områden i landet.
- Narkotikagangsters, ofta organiserade i såkallade karteller. Kartellerna är gärna regionala och har kontroll över narkotikaproduktion och handel i olika delar av landet.
Dessa aktörer finns i hela landet, i 32 regioner med över 1 000 kommuner, med varierande styrkeförhållanden och i olika alliancer – några mycket “oheliga”. Därför är det svårt att ännu se riktigt tydliga mönster i de ändringar som lokalvalen den 28 oktober har medfört. Men mycket står ändå klart:
- President Uribe och hans regering har inte fått de framgångar man har hoppats på.
- Korruption, våld och valfusk trivs fortfarande – internationella och nationella valobservatörer berättar om valfusk i alla regioner.
- Protesterna mot det tydliga valfusket har urartat till upplopp på många platser i olika delar av landet.
- På åtskilliga platser har de demokratiska krafterna vunnit framgångar och tagit över, trots fusk, hot och våld.
Jag har varit en av 48 internationella valobservatörer i MOE (Misión de Observación Electoral), som också har organiserat över 10 000 colombianska observatörer till dessa val. De internationella observatörerna representerade olika NGO, politiska partier eller institutioner (t.ex. universitet) och kom från många länder. Jag deltog på Vänsterpartiets vägnar.
Observatörernas roll var att observera och dokumentera valet, inte att ingripa eller protestera. Vi har följt processen från tidigt valdagens morgon till avslutningen av rösträkningen sent på kvällen. Observatörer har promenerat omkring i området i närheten av vallokalerna för att om möjligt upptäcka röstköp eller annan påverkan på valdagen. I hela landet har över 150 000 soldater och många tusen poliser varit utkommenderade till att bevaka och skydda valhandlingarna.
(Foto från El Universal)
Min uppgift var att följa valet i en fattig by vid Magdalena-floden i norra Colombia. Den lilla byn Barbosa i regionen Bolívar ligger långt från allfarvägarna. Faktiskt finns det inte alls någon fast väg dit, eftersom omgivningarna mest består av träskmarker. All transport av gods och personer till och från kommunens huvudort Magangué 30 km norrut sker därför med motorbåt eller med traditionella kanoter av urholkade trädstammar.
I Barbosa var valdagen festlig – klockan 7 på söndagsmorgonen var det stojande folkvimmel utanför vallokalerna i den lokala skolan, nogsamt bevakade av fem unga soldater. De vuxna kollade att de fanns med på vallistorna som klistrats upp på muren. När porten till skolgården öppnades klockan åtta kom ingen in utan att soldaterna först kontrollerat det ID-kort som också skulle användas vid valet. I en jämn ström släpptes de ivriga röstande in på skolgården och blev guidade till ett av tre valbord med lokala valförrättare. Vittnen från olika partier och vi observatörer höll uppsyn. En ämbetsman från den regionala valmyndigheten såg till att alla tillbehör fanns på plats, att blanketter fylldes i på korrekt vis, osv.
Det var ren idyll i Barbosa. Om man nu kan tala om idyll när fattigdom och elände samtidigt framgår så tydligt – t.ex. av att bara de någorlunda besuttna bar stövlar trots att gatorna (och skolgården) var översvämmade.
Men valförrättare, partiernas valvittnen, soldater och röstande hjälptes åt så valhandlingarna kunde genomföras smidigt och någorlunda korrekt. Det var inte alltid lätt, eftersom åtskilliga av valförrättarna saknade träning, och de praktiska omständigheterna var inte de bästa. Det fanns inga bra bord till valförrättarna, pappstativen där man skulle fylla i röstsedlarna var väl skröpliga – och skyddade inte mot insyn. När vallokalerna stängdes klockan fyra och rösträkningen skulle börja – då öste regnet ner, skolgården och omgivningarna blev översvämmade och strömmen försvann. När räkningen hade pågått i ett par timmar började det mörkna, men regnet hade slutat så alla aktiviteter flyttades ut på skolgården där det fanns nödbelysning.
Det jag upplevde av valet i Magangué och Barbosa var mycket fridfullt och präglat av allvarligt menad skötsamhet. Men skenet bedrar nog.
Dagarna före valet blev de officiella valförrättarna i kommunen Magangué utbytta och ersatta av folk från andra orter. Redan två veckor före valet suspenderades all lokal polis, inklusive ledningen – och ersattes av 800 utifrån. På valdagen patrullerade tungt beväpnad polis och militär på floden. Infarterna bevakades av säkerhetspolis och militär.
Det har gjort nytta. Den oberoende borgmästarkandidaten Anuar Arana blev vald på ett program om att göra upp med korruptionen, återuppbygga den lokala infrastrukturen med vatten, vägar, ström … så man åter kan vara stolt över att bo i Magangué. Kanske blir det så.
Redan på valkvällen blev jag påmind om att våldet ligger när ytan. Tillsammans med en colombiansk observatör gick jag på restaurang för att få en bit mat och en öl. Egentligen borde det inte ha gått för sig – här liksom i det mesta av landet rådde “Ley seca”, dvs. torrläggning och förbud mot att sälja alkohol några dagar före och efter valet. Medan vi väntade på maten hördes plötsligt bråk utanför och gängen med skjortor i de lokala politiska färgerna gick lös på varandra med påkar, mc-hjälmar och andra tillhyggen. Restaurangpersonalen handlade resolut och inom en minut var alla stålgardiner nerdragna och låsta – då skottlossningen började. Det blev få skott, men nog till att göra de flesta nervösa. Vi satt kvar bakom stålgardinerna tills det åter var fredligt på gatan.
När jag dagen efter valet var på väg hem till min colombianska bas i Puerto Escondido drygt 250 km västerut fick jag fler påminnelser. Jag passerade Sincelejo, där förlorarna vägrar att erkänna valförlusten. Någon mil till, i Ciénaga de Oro var folk så förbittrade över att den genomkorrupte borgmästaren tydligen ännu en gång hade köpt röster nog, att man gick bärsärk och brände ner hans finaste skrytvilla och en av hans bilar. Som pricken över i’et tuttade man också på rådhuset, och brände allt valmaterial – inklusive röstsedlarna.
När man bläddrar i tidningar från olika delar av landet kan man se att bilden är densamma nästan overallt, skillnaden ligger mest i vilka grupper som “börjar”.
Den största nyheten från valet är visst att Samuel Moreno från vänsterpartiet Polo Democratico Alternativo vann borgmästarposten i Bogotá. Det var en övertygande seger, och kanske också lite förvånande. När han började gå framåt i opinionsmätningarna ett par veckor före valet satte regeringen och presidenten igång med smutskastning och manipulation. Presidenten, som enligt grundlagen inte alls får deltaga i valkampanjen, varnade mot att man i Bogotá röstade på en korrupt röstköpare och terroristsympatisör.
Men Moreno vann – kanske presidentens orimliga antydningar till och med hjälpte till. Bogotá är en stor stad med 8 millioner invånare (av Colombias 45 millioner). Lyckas det bra för Moreno under de kommande två åren, finns det kanske till och med hopp om att presidentvalet 2010 kan föra till maktskifte i landet.
De tråkiga icke-nyheterna är att korruption, fusk, och våld fortsätter. 30 kandidater har mördats under valrörelsen. Många kandidater har hotats till livet eller kidnappats under något dygn för att sedan dra sig ur valet. I hundratals fall har det lyckats.
De skyldiga kommer från olika läger.
Fuskarna är oftast lokala kandidater knutna till maffialiknande grupper. De köper röster och de manipulerar valresultat.
De mest våldsamma är FARC, den såkallade vänstergerillan – som egentligen inte vill påverka valresultatet, utan helt enkelt förhindra att valen kan genomföras.
Några av mina egna foton från Bogotá, Magangué och Barbosa finns på denna websida.
En artikel om lokalvalet i Magangué står att läsa i El Universal.
Add comment oktober 31, 2007
