Lögn, förbannad lögn

Och statistik. Jag bläddrade i kommunens utvecklingsplan. Hur många bor det egentligen här, ville jag veta. Sådär ungefär. Det var minsann mycket precist: 10 985, så och så många kvinnor och män, så och så många i urbana områden eller på landsbygd. Det såg mycket tillförlitligt ut.

På nästa sida fanns befolkningsstatistik igen, med åldersfördelning och annat. Fint – tills jag upptäckte att det nu var i allt 22 717. Hur kunde detta hänga ihop?

Siffrorna kom från någorlunda samma år, 2004 och 2005 – men det var olika källor. De lägre siffrorna kom från DANE (den nationella statistikmyndigheten), de högre från den lokala SISBEN (ungefär som försäkringskassan).

Men eftersom jag råkar veta att DANE genomförde allmän folkräkning 2005, borde väl dessa siffror vara bäst? Då gick en massa korttidsanställda folkräknare omkring och knackade på, intervjuade och fyllde i blanketter, och satte sedan klistermärke på dörren (nåja, om det inte fanns dörr, på väggen). Här har vi räknat!

På kommunkontoret hade de förklaringen. DANE hade helt enkelt struntat i att räkna ordentligt, och istället gjort en massa gissningar. Så slapp man också att ta sig ut till de mera avlägsna delarna av kommunen, dit man knappast kan komma utan att gå eller rida. Och kanske krympte ocskå siffrorna nånstans på den långa vägen från den lilla perifera kommunen till DANE i Bogotá? Det skulle ju spara lite pengar, eftersom skattepengar krävs in centralt och delas ut till kommunerna i förhållande till antalet invånare. DANE är alltså inte intresserat av att siffrorna är korrekta.

Men SISBEN, som ansvarar för t.ex. sjukvård och äldrevård (det lilla som finns), de är intresserade och vill gärna ha korrekta siffror så de kan få pengar till sina aktiviteter.

Kommunen kan inte göra annat än att protestera uppåt. Än har ingenting hänt även om det har gått 2 år sedan folkräkningen. Och kommunens budget motsvarar fortfarande bara halva befolkningen.